Släkten

För ett par veckor se'n hade vi besök av Tazzas syster från förra kullen: Lovis från Dalarna! Det är hon som är den ljusaste, lurviga. Överst sitter mamma Hjördis, Tazza är bredvid Lovis, och nederst Leka, som är halsyster till de unga damerna. Såhär kommer alltså valparna att bli som vuxna. Lovis är något längre i kroppen än Tazza (kommer från den lågställda Västgöten som är mormor, pappa Sixten är högbent).

Ljus hanne

Knäppte några bilder på ljusa hannen igår kväll. Födelsevikt 158 g, arbetsnamnet är Garp. När vi nu är inne på namn så kan jag berätta att temat denna gång är gamla nordiska namn, som jag tror att hundar hette förr: Vifta, Skalla, Svansa, Lystra och Kula. Dessa namn lever ju kvar bland jakthundar, dom är fina tycker jag. Inte för att det är nå'n jakt i dessa valpar, nej, dom är typiska gårdshundar. Egentligen är inte namnen så noga eftersom nästan alla nya ägare döper om valpen, men när vi ska till veterinären innan försäljningen är det bra att ha namn som han kan skriva på alla papper. Annars skriver han fula saker som Navelbråck, Knorrsvans etc :(
På närbilden kan man se att Garp blir champagnefärgad med vit bläs :)

Tik

Här är en av tikarna, den är 'ljusast av de mörka', man kan se att hon är lite brunstrimmig i det svarta. Hon ville inte alls ligga i handen, utan försökte kränga sej tillbaka till mamma. Ville iallafall visa hur små dom är, får alltså plats i en handflata. Men det lär inte vara så länge till-valpar växer otroligt snabbt!

Hanne

Närbild på den mörka hannen. Det blev bara 2 hannar, en ljus och en mörk, resten är tikar. Han liknar en flodhäst :) Födelsevikt 184 gram. Med tiden kommer han att ljusna och få ungefär samma färg som storasyster Tazza, dvs brun/svart/grå/beige. Han är redan döpt till Grim, fast det är bara ett arbetsnamn.

Here we go again...

28 mars var det dags igen, och 8 nya valpar såg dagens ljus. Helt fel uttryck eftersom alla valpar föds blinda...dock föddes en av tikarna med ögonen öppna!! Har aldrig hört talas om det tidigare, så jag ska ringa min veterinär i morrn och rådfråga. Kanske blir jag tvungen att 'ta bort den' som det så fint heter :( om det är så att den kommer att bli blind. Jättejobbigt. En annan av tikarna är svag och jag kan inte få upp munnen på den och hjälpa den att dia. Dumt nog gjorde jag allt för att rädda den när den var nyfödd eftersom den var så gott som död, och Hjördis ignorerade den. Jag fick iallafall liv i den, och tvingade Hjördis att tvätta den, men hon var nog klokare än jag :(
Har vägt för och emot om jag ska 'ta bort den' men den får självdö har jag kommit fram till. I naturen hade den tynat bort av sej själv, så det får bli så. Den ligger iallafall varmt och mysigt med mamma och syskon. Alternativet är en vattenhink :( Ja det är hemskt och jobbigt. Men de andra valparna mår bara fint och är friska, feta och blanka. Här kommer ett par gruppbilder.